Signe i Kunming

Var ska jag börja? Jag har gått förbi skräddarparet för sista gången, låst ateljéen och lämnat tillbaka nyckeln, ätigt min sista måltid runt det runda bordet, köpt ett avloppsrör som jag rullat in 2metersstora tavlan,  klämt in mig på 62:an en sista gång bland stank och doft, köpt min sista kopp nudlar i köttbuljong, hängt en sista gång på Salvador's, tagit taxin för tio kronor tillbaks för att presspackaihop och kramat om alla nya möten. Och nu?

Känslan av att behöva återvända till det jag lämnade bakom mig för en månad sedan är skakig, suddig och blandad. Men jag vill faktiskt inte åka hem. Nu är jag påväg ut i det liv som jag vill leva, och det vill jag fortsätta med. Min Kinavistelse har öppnat upp min världsbild och givit mig insikt om vem jag är och visat vilken jord det är mina fötter står på. Äventyr lockar mig, allt som finns kvar att se, upptäcka, nya människor och kulturer att möta. 

Så kort och gott, det blir en sväng hem nu, tvätta upp lite genomsmutsiga kläder, visa mormor de uppsydda klänningarna från skräddarparet,  överleva fram till studenten, fixa det där körkortet och jobba ihop lite pengar till fortsättningen.