Signe i Kunming

Var ska jag börja? Jag har gått förbi skräddarparet för sista gången, låst ateljéen och lämnat tillbaka nyckeln, ätigt min sista måltid runt det runda bordet, köpt ett avloppsrör som jag rullat in 2metersstora tavlan,  klämt in mig på 62:an en sista gång bland stank och doft, köpt min sista kopp nudlar i köttbuljong, hängt en sista gång på Salvador's, tagit taxin för tio kronor tillbaks för att presspackaihop och kramat om alla nya möten. Och nu?

Känslan av att behöva återvända till det jag lämnade bakom mig för en månad sedan är skakig, suddig och blandad. Men jag vill faktiskt inte åka hem. Nu är jag påväg ut i det liv som jag vill leva, och det vill jag fortsätta med. Min Kinavistelse har öppnat upp min världsbild och givit mig insikt om vem jag är och visat vilken jord det är mina fötter står på. Äventyr lockar mig, allt som finns kvar att se, upptäcka, nya människor och kulturer att möta. 

Så kort och gott, det blir en sväng hem nu, tvätta upp lite genomsmutsiga kläder, visa mormor de uppsydda klänningarna från skräddarparet,  överleva fram till studenten, fixa det där körkortet och jobba ihop lite pengar till fortsättningen. 

En fredag med kallt regn och dimma, min andra dag med dåligt väder i Kina och kalla fötter. Vi åkte buss upp i bergen och besökte ett buddistiskt tempel. Här var det tyst och ensamt, en enorm grönska och frisk luft i jämfört med den förorenade stadskärnan vi är vana vid.

Igår hade vi vårt vernissage, det var en upplevelse och allt kändes så fint. Hedvig hade 5 galet bra dansnummer, det bjöds på färska jordgubbar, papaya och melon och folket från staden strossade runt. Många visade starkt intresse, frågade frågor på knaklig engelska och var mäkta imponerade av vår frispråkighet. Jag hade en väldigt fin kväll.

Jag har inte många timmar kvar här och lusten att blogga har ebbat ut därför länkar jag till Floras blogg, min kära vän och resekamrat, kolla in bilder från vernissagen genom att trycka på florainlägg, här. 

Under gårdagen hade vi en avskedslunch med gänget från TCG och på eftermiddagen "hängde" vi i fulla drag, timmar av mätande och ljussättning, klättrandes på skeva stegar. Det känns underbart att äntligen vara klar med måleriet, och att äntligen betrakta verket från håll. 

Allt har vänts ut och in i mig, undrar vad som återstår. Matförgiftning suger.

Tidigt som attan hämtade en buss upp oss denna morgon, vi skulle komma att färdas över berg och dal,
förbi jordbruk och stora fabrikslokaler som var under uppbyggnad, passera by efter by, på vägar som var mer än platta.

Igår fyllde Mika 18 vilket firades med urmysig bagelfrukost och presentöppning i vårt vardagsrum med hela gänget tidigt på morgonen.
Efter det begav vi oss till TCG för föreläsning med konstnären Lou Fei som talade om 'Chinese Contemporary Art during 1980'- 2000, den samtida kinesiska konsten och dess historia, kopplat till sin egen konst. Oerhört intressant, tänk att ett land kan totalförbjuda all typ av konst och kultur! Mitt projekt speglar mycket av det som berättades och jag önskar jag fått föreläsningen lite tidigare i min vistelse. Jag blev också taggade på att göra performanceart.

Efter lunchtid var det dags för atljéebesök som Luo Fei också tog med oss på. Vi besökte flera konstnärer i deras ateljéer som berättade om sina arbeten. Jag var helt exalterad.

Jag älskar människor som vill och vågar uttrycka sig genom konsten, och så älskar jag ateljéer såklart.

Jag har haft min bästa och mest inspirerande dag i Kunming. 

Regnet i Kunming är kallt.

Det bildar pooler av vatten på gatorna som dränker låga gympaskor.
Kalla ateljéefingrar; inte ens fullaste hoodiniunderställx2+pappasraggsockor räcker dessa dagar. 

Solen tittade fram idag och den där längtandesmeddåligkreativitetsdagarochsålesspålivetikinatjejen blev lite gladare och öppnade upp för allt vackert omkring henne igen. 

Det går framåt med projektet men det är tuffare när det är kallt ute och valet av uppspänd duk känns galet dumt då den är äckligt stor och tar lång tid att fylla, men jag mår bra i processen och tror att resultatet kommer nå slutligen någorlunda mål ändå. 




För att mjuka upp musklerna gick jag och vännerna och tog en helkroppsmassage senare på eftermiddagen. En timme för 35 kr och jag var en helt ny människa, dock lätt illamående och med en lätt huvudvärk. Varje kota är genomarbetad, fötter, vader, fingrar och ansikte. Oerhört värt. 

 

Måndag i Kunming. Halvtid. 
Det pysslas i ateljéen, det köttas från flertal nu, det är häng där. Jag mår bra här. 

Ett nytt år har anlänt vilket jag firade med nyårsbuffé på TCG Nordica, önskningar inför det kommande året och konsert med bland annat Rhonda Darsey, natten fortsatte sedan med dans långt in på småtimmarna.

I mitt nästa liv vill jag föddas mörkhyad och ha en otrolig gospelröst

Vädret de senaste dagarna har varit episkt, varma vårvindar, klarblå himmel och en strålande sol, tänker på morfar och tror han skulle stortrivas i det här klimatet, aldrig för kallt eller för vamt. Jag fruktar en regnperiod vi blivit varnade för men den verkar vara vilse.

Jag har promenerat långt med Cornelia idag, ätit en söt picnic i skateparken och hängt i ateljéen för några timmars skapande.

ATELJÉEHÄNG

Cornys tavla gapar tom då sjukdom drabbat huset och snart även jag. 

Satans taniga barbies på den här delen av kontinenten, Corny blev förskräckt och bestämde sig för att bygga sitt projekt utefter denne. 

The last two pic's kommer från Cornelia, vars dator gått i kras och bilder nu hamnar på min dator, färdiga att låna.

Torsdagen spenderades till stor del i ateljéen med måleri och runt TCG Nordica, fler dagar som denna lär komma vilket känns episkt.




Jag är igång!


Mika jobbar i lera, fashinerande bra.


Ateljéen ligger belamrad tre smala rostiga industritrappor ovan markytan, jag älskar redan stället!